Summa sidvisningar

måndag 17 april 2017

Dagen började bra men slutade mindre bra

 Igår kom Selma och resten av familjen förbi och hälsade på.
Dom hade påskägg med till Fabian och vi hade ett till Selma.
 Selma fick godis och Fabian fick också godis kan man säga.
 Risifrutti och smoothies hade han i sitt.
Båda två blev så glada för sina ägg och det var väl det som var meningen.
 Höll på att skratta på mig åt Fanny.
Hon hade hållt sin gammelfarmors glasögon en bit framför och det fick hennes ögon att se enorma ut!
Sen höll hon sina egna på samma sätt och då blev ögonen minismå istället😂

 I morse packade vi med oss kaffe, klädde oss varmt och tog bilen ut i skogen för att sen gå till Källslätten.
En mysig fäbod mitt i skogen.
Man måste gå sista kilometern från bilen till fäboden.
 Att gå med vagn är omöjligt då stigen är väldigt stenig och ojämn.
Det är tur att bärselen fungerar än för hade Fabian gått själv så hade vi inte varit framme ännu.....
Men den hänger på sista versen för den är bara upp till 20 kg och han väger 19 nu.

Jag har varit lika trött och sliten som jag ser ut....
 Var alldeles öm i magen hela dagen igår efter gallstensanfallet jag hade natten innan.
Men idag har magen känts okej igen som tur är.


 Väl framme fick Fabian traska runt själv.
 Han gick lös på alla stenrös som låg överallt.
Rena guldgruvan för honom 😊
 Bra träning för balansen att gå runt på ängarna där för honom.
Ramlar och kämpar sig upp igen.
 Men han tog en liten vila i gräset också😊❤
 Vi hade tur med vädret och solen kom fram.
Kaffet smakar väl aldrig så gott som ute i solen.

 Vitsipporna började komma fram.

 På eftermiddagen tog vi en promenad upp till Ica Maxi.
Då började det att toksnöa rätt som det var.
Men det började just som vi kom fram och slutade när vi handlat klart.

Fabian som behöver ständig tillsyn då han lärt sig att klättra upp i både soffan i rummet och i kökssoffan gjorde världens vurpa på kvällen.
Robert satt i soffan med honom och jag var på toa.
Hörde en smäll och sen lite gråt.

Kom ut och Robert hade honom i sin famn.
Han hade lyckats i ett ögonblick ramla bakåt från soffan stående och landat med bakhuvudet rätt i bordskanten!

Han säger otroligt nog inte mycket trots att han slog upp ett bra jack i huvudet.
Älskade lilla pojke❤
Man kan ju inte bara linda in honom i bomull heller.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar