Ångestsuckarna hänger sig envist kvar precis som trycket över bröstet.
Så jäkla trist att allt bara kommer tillbaka... PANG som en käftsmäll över en natt. Allt på grund av en påverkad galning. 
Jag som mått så bra senaste månaderna.
Jag har pratat mycket med mina fantastiska vänner på jobbet idag. Dom är så otroligt omtänksamma och snälla ♡
Jag tycker så himla mycket om dom och mitt jobb.
En annan glädjespridare är den här lilla killen. Idag hade han inga systerdöttrar att busa och kramas med så idag blev det Nalle och Apan som sig en dust.
Något jag och Robert pratade mycket om innan Fabian började att gå var hur vi längtade efter att få höra små tassande fötter på nätterna. Nu får vi göra det nästan varje natt. Älskar att höra honom komma tassande och ställa sig bredvid sängen så jag får lyfta upp honom till oss.
Att han sen ska ligga med sitt ansikte på mitt när han ska somna är väl inte fullt lika mysigt. Eller jo det är det visst. Jag har så mycket kärlek till den här killen så det finns inte ord för det ♡
Jag tänker inte skriva att vi ska till öppna förskolan imorgon för då brukar det aldrig bli av....
Fabian, Nalle och apan somnade sent idag. Det var alldeles för svårt att koppla av trots att han var trött så ögonen snurrade i skallen på honom. 
Han blir så hårdhänt när han är trött. Jag bara väntar på den dagen han sliter sönder mina glasögon.
Han drar mig i håret, slåss och tar tag i brillorna och kastar iväg dom.
Han somnade till slut av ren utmattning i min famn. Det är säkert lite frustration när han inte kan göra sig riktigt förstådd heller.
Lilla plutten♡
Nu väntar sängen på mig.
☆Natti natti☆
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar