Summa sidvisningar

onsdag 26 augusti 2015

Det händer mycket på ett år

För ett år sedan såg det ut såhär http://cathrinewickstrom.blogspot.se/2014/08/en-mycket-speciell-dag.html?spref=fb&m=1

Det var många fjärilar i min mage...
I Roberts mage var det en massa operationsverktyg...
Det har varit ett tufft år framförallt för Robert.
Mer psykiskt än fysiskt.
Fast det var tufft fysiskt också i början.
Robert har sveriges sämsta läkkött.
Han får alltid infektioner i sina operationssår.
Men han är betydligt lättare idag än för ett år sedan.
Han förstod inte hur stor han hade blivit igen. Det hade gått så fort uppåt, precis som det gick så fort neråt när han var med i BL.
Då hängde huvudet inte heller med. Då såg han inte hur liten han hade blivit.
Då gick han ner 70 kilo på fem och en halv månad.
Nu har han gått ner snart samma fast på ett år.
Han känner sig större än nånsin men så är det ju verkligen inte.
Jag är så himla stolt över min man.
Han är så snygg och alldeles helt underbar.
En fantastisk pappa till Fabian, en lika fantastisk "morfar" till mina barnbarn och alldeles otrolig med mina stora barn.
Han har alltid ställt upp för dom.

Jag älskar honom så himla mycket ♡
Han har funnits för mig och stöttat och tröstat mig när jag mått så otroligt dåligt.
Jag måste ha varit jättejobbig att leva med i en lång period.
Tack min älskling för att du orkar med mig.
Men jag är på väg tillbaka.

Var på möte på Previa idag. Det blir ett till förhoppningsvis sista möte i december.
Dom vill följa upp mig och se att jag verkligen fixar det här nu.
Det är väl alldeles underbart bara det.
Läkaren sa att med tanke på hur långt ner jag varit och hur dåligt jag mått är det lätt att falla tillbaka igen.
Jag såg ju bara hur det blev när jag slutade med medicinen.
Allt kom över mig igen, jag hatade mig själv och bara bölade hela tiden.

Jag ska äta till mars månad och sen sakta börja trappa ner.

Jag och Fabian tog en tur med cykeln på sena eftermiddagen.
Han ville inte alls åka hem.
Han gillar att sitta där bak och se sig omkring där vi åker.
Det blev ett väldigt svamligt inlägg om allt mellan himmel och jord.
Men det är ju så vårt liv är.
Lite uppochner hela tiden. Det händer nåt hela tiden tycker jag.
Men sista tiden har det hänt bra saker och det är skönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar