Både Robert och Fabian är förkylda nu. Andra gången på två veckor som Fabian är sjuk. Än så länge "bara" förkyld men ingen feber. Robert kunde inte vara med ut på promenad i morse på grund av sin förkylning så jag och Fabian gick ut själva. Det var en strålande vacker morgon.
Vi har haft assistansbolaget Omtanken här idag. Imorgon kommer dom hit från försäkringskassan och kommunen. Det är så mycket som vi inte tänker på. Sånt som är normalt för oss. Sånt som inte alls är normalt egentligen. Som att varje måltid tar (minst) 30 minuter, att han måste matas varje gång och dessutom med mat för 6 månaders bebisar. Det vi tycker är att han leker är egentligen ingen lek. Han plockar med saker som små bebisar gör. Han klarar inte av att leka som till exempel Alice gör. Hon leker i hans kök och "lagar" mat och låtsas äter. Hon kör med bilarna och låter som andra barn gör när dom leker. Fabian plockar med sina bilar men har kör inte och leker med dom. Ingen av mina andra barn har haft blöja när dom varit tre år. Fabian kommer att ha blöja länge till. Han har svårt att bajsa på grund av sin muskelsvaghet och vi får ofta ge honom resulax för att hjälpa till på traven och kunna tömma tarmen. När han sitter på toa och ska bajsa kan han sitta i 40 minuter innan det kommer. Vi ser på kroppsspråket att han är bajsnödig. Det gäller att kunna läsa av honom. Det blir mycket extra tvättande också. Han dreglar mycket och man får byta tröja. Eftersom han bara sitthasar på rumpan så läcker blöjan ofta och byxorna blir kissiga. Det är mycket såna här saker som man inte tänker på som är vardag för oss. Men en normal treåring är ju helt annorlunda i lekar, mat och allt. Lilla Alice på ett och ett halvt år ligger långt före Fabian i utvecklingen. Hon förstår när det är nåt hon inte får göra eller om nåt är farligt. Fabian förstår inte alls sånt. Nu när han börjat resa sig och klättra så måste man ha ett vakande öga på honom hela tiden. Det går inte att lämna honom en sekund. Han har i stort sett inga reflexer och tar inte emot sig alls när han ramlar. Han faller pladask. Vi får se vad som sägs imorgon. Hoppet är det sista som överger en men ibland känns allt bra hopplöst... 
På kvällen var Fabian och Robert ut till Grycksbo och tittade på fotboll. Det blev en bra rullstolsträning för Fabian. Allt blir en träning för honom, allt vi gör. Han var så rolig för när Bjursås gjorde mål (Robert höll på Grycksbo ) och alla bjursingar klappade händerna då klappade Fabian också. Mammas pojke det där :) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar