Summa sidvisningar

onsdag 18 februari 2015

Fabian har tappat vikt

Fanny och Selma kom med bussen in till oss idag.
Eftersom jag har några vagnar så kunde hon bara ta Selma i selen och slapp släpa med vagn på bussen.
Vi mötte upp dom på busshållplatsen och hade en vagn med till dom dit.

Sen gick vi ner på stan och lunchade tillsammans jag,Robert, mamma, Fanny och dom små.
Vi skulle till BVC efter att vi ätit men Robert hade så ont i sina ljumskar så han klarade inte av att gå med.
Fanny och Selma gjorde oss sällskap dit.
Fabian har gått ner 3 hg sen sist vi var där.
Han har haft svårt att få i sig mat nu när han varit sjuk och förkyld.
Han har fortfarande svårt att svälja mat med lite större bitar.
Han tar ju fortfarande bara burkmat och nu har han bara kunnat få i sig dom med helt slät puré från 5-6 månader.
Men han får äta det han kan. Huvudsaken han får i sig mat.
I början på april ska vi dit på en till viktkontroll.

Jag är så glad och tacksam för den hjälp vi får på vår vårdcentral.
BVC sköterskan hjälpte mig att fixa en tid så att min läkare ringer mig.
Varken jag eller Robert märker någon skillnad på min medicinering.

Inget i min garderob passar och jag gråter efter varje gång jag duschat för att jag inte har nåt att ta på mig.
Massor med kläder men inget passar.
Ingen ork eller energi till att ta tag i nåt.

Robert skulle köpa mig nya kläder för att få mig på bättre humör.
Han gör verkligen allt för mig.
Beundrar han som står ut med mig och mitt humör som är uppochner hela tiden.

Jag gick in i en butik med kläder för storvuxna kvinnor.
Fanny var med mig in.
Tjejen som jobbade där kom fram till oss och sa:
-Ni vet att det här är en butik med bara större storlekar va?
Jag tänkte att det är väl klart vi vet, hon ser väl hur jag ser ut!
Hon sa att minsta storleken var 44.

Är det bara jag som ser hur stor jag är?!
Eller är det min hjärna som gör att bara jag ser det jag ser?
Troligen det sista.
Helst vill jag bara gå i pyjamas hela dagarna och gömma mig inne.
Det är tur Fabian (och Robert) tvingar ut mig.

Vi gick en sväng på stan på kvällskvisten innan Fabian skulle sova.
Selma ville inte ligga i vagnen så jag bar henne i selen.
Där somnade hon skönt.
Fanny tog kort på oss.
Hon ville att jag skulle skicka bilden till henne.
Jag såg bara en enda stor dubbelhaka på bilden (förutom den söta Selma).
"Fixade" bilden lite och lade till en hamster över mitt ansikte och skickade bilden till Fanny.
Hon såg inte ens hamstern!!
Det måste ju innebära att jag ser ut som en hamster!!
När jag sa det till henne och hon tittade på bilden igen höll hon på att skratta på sig :)

Hon och Semlan sover kvar här i natt. Så mysigt att ha dom här♡
Nu väntar sängen...

1 kommentar:

  1. Ta det som en komplimang att butiksbiträdet sa till dig att de bara hade stora storlekar!! Det hade varit mycket värre om någon sagt att de inte hade något som kunde passa dig!! ;-) Jag tror du har en förvrängd bild av dig själv... Du är inte alls så stor som du tror och känner dig... Försök att inte vara så sträng mot dig själv. När du har tid, ork och energi, kommer du att kunna gå ner de kg du önskar men tror mig när jag säger att det inte är någon panik... Du är inte "Tjocka Tanten" i andras ögon.

    ...du, hamstrar är söta!! ;-)

    Kram, Karin.

    SvaraRadera