Summa sidvisningar

torsdag 13 november 2014

Planer inför framtiden

Började min dag med ett besök hos min samtalsterapeut.
Vilken fantastisk människa jag fått äran att träffa.
Så klok och så bra på att berätta och förklara så att jag förstår.
Jag grät floder när jag satt där idag. Såg säkert ut som en nyvaken mullvad som kommit ut i dagsljuset när jag gick hem igen.
Helt svälld i ansiktet av all gråt.

Jag har en förmåga att se allt det jobbiga som ska komma och sen går jag och grubblar på det tills dagen kommer.
Det kan vara så i ett halvår innan.
Istället för att njuta tiden som är sen ta den dagen när den kommer.
Helt stört jag vet....

Ekonomiska biten tar kål på mig snart. Jag varken kan eller vill vara sjukskriven länge till.
Har tänkt inför mötet jag ska ha med försäkringskassan, läkaren och min chef.
Att jobba natt vore det bästa alternativet för alla ändå.
Men inte i nattpatrullen med alla lyft och i och ur klivande ur bilen 100 gånger per natt.
Inne på ett hem skulle det nog vara lättare. Där finns hjälpmedel och annat att tillgå.
Jobbar man natt har man längre ledigheter. Mamma skulle passa Fabian när jag jobbat.
Förskola är inget alternativ för honom i dagsläget. 

Mitt pysslande är något jag skulle vilja gå vidare med.
Det får mig att må oerhört bra.
Jag bara släpper allt när jag håller på.
Jag är ju tvungen att tänka till riktigt när jag pysslar och syr, då finns inte plats för några andra tankar.
Jag får uppskattning för det jag gör och det betyder massor.

Har sytt lite mössor inför julmarknaden och beställt hem lite mer tyger att sy mössor av.
Har även sytt en liten mössa och byxor till Alice idag.
Rasmus har varit här och hängt med oss lite. Det är alltid lika trevligt.
Jag är så stolt och glad över mina barn och min familj.
Vårt hem vet jag inte om jag är så stolt över just nu. Fabian löpte amok och rev fram allt han kunde i alla rum innan läggdags.
Den lilla söta buspricken :-)

Det känns skönt att kunna se framåt med lite lätthet och inte bara ångest ♡ 

2 kommentarer:

  1. Under åren då jag studerade, jobbade jag natt som personlig assistent åt en man med muskeldystrofi och som hade respirator. Ett perfekt jobb då det inte var tunga lyft (taklift från rullstol till säng). Du kan ju höra med landstinget, kommunen och privata assistentföretag om de behöver nattpersonal.

    Hoppas allt ska ordna sig till det bästa. Att som du ha en så fin och kärleksfull familj är fantastiskt värdefullt - men tyvärr betalar kärlek inte räkningarna... ;-) Jag håller tummarna att allt ska falla på plats så att du slipper bekymra dig för framtiden. Kram, Karin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju en natttjänst jag har i kommunen så jag hoppas att det går att lösa på nåt vis. Nä tyvärr blir man ju inte rik på kärlek på det viset, i så fall hade jag varit stenrik vid det här lagen nu om så vore :-) Kram på dig Karin

      Radera