Förbaskade förkylning och annat

Förkyld och hostig. Låter som jag fått astma eller nåt. Bara väser i bröstet.
Har druckit varmt te med halstabletter i nu på kvällen, det är så himla skönt för halsen.

Annars har dagen gått i ett. Fanny har varit här och sett efter Fabian.
Mamma kunde inte då hon hade ett trevligt besök hos tandläkaren. Robert jobbade och jag hade annat för mig...
Regnet har öst ner ute men det är tur jag har mina snygga stövlar att plaska runt i.

Var och handlade lite med Fanny när jag kom hem igen.
Sen fick jag ett trevligt besök av en före detta arbetskamrat.
Hon hade med sig ett fint paket med två supersöta skålar.
Vi brukar ofta titta på "Halv åtta hos mig" och det ser så fint ut när dom gör en egen liten potatisgratäng i en sån här liten skål och serverar i.
Nu kan vi göra lika :)
Robert som äter som en myra kan nog äta sin i fyra omgångar ;)

Jag fick tyvärr avboka ljuspartyt jag sett fram emot så mycket idag.
Har varit en intensiv dag och jag mår inte riktigt bra.

Robert har ringt till försäkringsbolaget och stött på dom idag igen. Men det var en surkossa i andra änden så det gav inte mycket.
Han har även ringt ett assistansbolag. Vi har mejlat hon som var hem till oss för drygt ett år sen men inte fått svar.
I lördags fick jag höra av hennes dotter att hon hastigt gått bort i tisdags.
Fy, livet är bra orättvist.
Varför ta dom som har så mycket kvar att ge?
Så många år kvar att leva.
Hon var en riktig klippa och har hjälpt många föräldrar att få rätt hjälp till sina barn.
Mina tankar går till hennes familj nu ♡

Den personen Robert fick prata med idag hade hört talas om oss av henne.
Tyvärr ser det mörkt ut med just assistans till Fabian. Att få det innan tre års ålder är nästan lika med noll.
Vi pratar ofta om hur det ska gå för Fabian.
Om hur han kommer att bli och sånt. Jag är ju övertygad om att han kommer att kunna både gå och prata även om det kanske är år kvar tills dess.

Han är ju väldigt speciell. Han börjar få lite temperament och kan bli väldigt hårdhänt om man går emot hans vilja. Han kan ju inte uttrycka sig på något annat sätt än att visa det så.
Mest är det när han är trött. Då blir han riktigt hårdhänt.
Mest är det mitt hår som råkar ut. Varje gång jag ska lägga honom på skötbordet så hänger han i mitt hår.
Jag får bryta loss hans fingrar eller så skynda mig att lägga ner honom snabbt innan han hinner få tag.

Man får ha ett himla tålamod med honom. Det går ju inte att förklara för honom som för en normal tvååring. Han förstår ju inte.
Tänk om nån annan kanske blir jättearg på honom och inte alls har samma tålamod och vet hur han ska tas.
Vi tänker massor på såna saker.

Bloggen är bra på det viset att det blir som en dagbok med anteckningar i för mig.
Där jag kan gå tillbaka och kolla vad Fabian kunde och inte kunde vid olika åldrar.
Perfekt när mitt minne inte är som det ska och man glömmer snabbt.
Nästa vecka efter vi har varit på habiliteringen ska jag göra en ny uppdatering om vad han kan och inte kan.

Han är så söt när man går med honom. Då han inte använder sina ben så mycket så blir det ju heller inga muskler i dom.
Han har så smala tunna ben lilla skrutten, så trippar han runt på sina ostadiga fötter som pekar åt alla håll.
Han är det absolut bästa och sötaste som finns ♡
Alltid med ett leende.
Älskade lilla speciella alldeles fantastiska Fabian.
Han har i alla fall blivit jätteduktig på att kramas riktigt.
Finns inget härligare än när han lägger sina små armar runt min hals och kramar om riktigt hårt.
Och så pussas han så man blir alldeles blöt i hela ansiktet.
Han gosar och bökar så det ser ut som han vill krypa in under skinnet på en :)

Sånt här blir så extra stort med honom. Man tar så förgivet att alla kan kramas och visa känslor. Men så lätt är det inte för alla.
Fabian älskar att bara sitta i knät mysa och ta det lugnt. Ibland somnar han och ibland bara myser han.
Vi kan sitta så en timme lätt. Och jag bara älskar varje sekund av den närheten.
Kärlek kan man aldrig bli för bortskämd av.
Nu ska jag ge min man lite kärlek i form av smek på ryggen.