Jag kravlar mig uppåt

Det här lilla bustrollet vaknade klockan tre i natt. Ibland kan han vakna till men det brukar räcka med att kolla till honom och ge honom nappen så somnar han om. Men inte denna gången, gick upp och gjorde välling och bytte på honom men han kunde inte somna om. När klockan var halv fem tog jag in honom till oss, han somnade efter en liten stund mellan oss. Jag blev väckt i morse av någon söt liten parvel som byggde kuddberg på mig :) 

Jag var iväg till min terapeut i morse också. Jag kan nästan känna hur jag växer för varje besök hos henne, hon beskriver mina "konstiga" beteenden på ett så bra sätt att till och med jag förstår. Jag tycker faktiskt själv att jag gör stora framsteg. Jag har träffat kompisar och faktiskt umgåtts med folk. Och även vågat lyfta luren och ringa nåt telefonsamtal. Har faktiskt inte ens gråtit en tår sen jag var hos henne sist, ja och idag kom såklart tårarna igen. Jo! Nu ljög jag! Jag grät ju faktiskt när jag träffade min gamla gymnasiekompis på Ikea, men dom tårarna var av ren lycka. Jag har varit så himla nere att jag sa till Robert att jag faktiskt kan förstå dom som tar sitt liv för det är inte kul att må som jag gör/gjort. Men jag känner att jag sakta men säkert kravlar mig uppåt. Nu skulle jag aldrig ta mitt liv för jag vet att min familj behöver mig även om jag är ett vrak emellanåt. 

När jag kom hem från terapeuten var det fullt hus hemma. Mormor var såklart där men så var även Fanny och Jesper och Robert kom hem kort därefter. Vi gick ner på stan för att luncha lite av den goda maten. Dom hade ställt ut stolar på hela Stora torget och folk satt överallt och njöt av både mat och sol. Det känns nästan som att vara turist i sin egen stad. En otroligt skön stämning på stan, glada människor, god mat och musik. Som en liten festival.

Det har öppnat ett nytt café i stan så vi gick dit och tog en kaffe efter maten. När vi satt där fick Jesper ett trevligt samtal. Han och Fanny har äntligen fått tag på en större och riktig lägenhet. Där dom bor nu är det trångt och väldigt sunkigt. Vattnet försvinner titt som tätt så dom kan varken gå på toa eller duscha. När det sen kommer tillbaka är det alldeles brunt, ser ut som det är nyponsoppa som kommer ur kranen. Att dricka det är inte ens att tänka på. Att bo där med ett litet spädbarn är i princip omöjligt. Det här var ju det bästa som kunde hända, nu har dom fått en tvåa med rinnande vatten och allt. Rena lyxlyan! 

Fabian fick en smoothie medans vi drack kaffe för att vi hade glömt att ta något med till honom. Lite knasigt när han inte kan äta som vanliga barn, men han gillade smoothien han fick.

Alice, Elin och Dennis kom och gjorde oss sällskap. Sen fick Alice föräldrar gå själva på stan och Alice följde med oss hem och busade.

Men först busade hon med moster Fanny lite :)

Tyvärr var Fabian så trött och mammig när vi kom hem att ingen annan än jag dög, det är tur att Alice är som hon är för det gick så bra att Robert pysslade om henne istället. Fabian och jag satt på golvet en stund med henne också, tills han tröttnade. Trött är han nu med, övertrött och vägrar att slappna av och sova. Det är en oro i hans lilla kropp just nu och har varit ett tag. 

Jag och Elin pratade lite julklappar idag. Förra året fick vi så himla bra och fina julklappar av Elin, han hade gjort allt själv. Det kommer att bli mycket hemgjorda julklappar i år med. Dom är dom allra bästa att få tycker jag. Man vet att det gjort med kärlek och omtanke och att det är mycket jobb som ligger bakom. Hon hade gjort så fina ljuslyktor bland annat, hemgjort godis och egna tvålar. Jag längtar till den dagen man kan pyssla lite med Fabian, måla och göra saker till jul och påsk och annat. En bra sida som har mycket pysselsaker och även en massa annat hittar ni HÄR

Elin har även gjort mycket smycken och annat. Man kan göra så mycket fina och bra saker själv, endast fantasin sätter stopp.