 | |
Fabian och jag har busat och gosat på eftermiddagen för oss själva. Robert tog storebrorsan Felix med sig och åkte till Leksand på hockey. Inte för att heja på Leksand utan för att dom mötte Färjestad. Var en tjej som skrev till mig på Instagram att hon sett dom där i fula tröjor. Men det kan jag då aldrig tro att dom satt på sig Leksandströjor! ;-)
 | |
Fabian är så rolig. Han har sina grejer till allt. När "han" ska peka tar han våra fingrar och håller i och pekar. Han kan inte bara peka själv :)
 | |
Idag kom jag ihåg att kolla på reprisen av Biggest Loser. Mest för att jag satte mig framför tv:n precis när det började för att ge Fabian välling för han skulle gå och sova. Jag tror att det var tredje gången (minst) som jag såg detta avsnitt. Jag blir lika rörd varje gång. Den här perioden i våra liv har haft en enorm inverkan på oss. Utan den hade vi inte haft Fabian, hur fantastiskt är inte bara det! Det var väl en himla tur att inte det där var just nu. Jag hade aldrig vågat vara med i tv:n idag :)
Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv som jag var just då. Robert var ju van kamerorna som hade haft dom i nyllet i sju veckor.
Jag höll på att dö!
Att sen se sig själv på tv känns jättekonstigt. Det var så mycket känslor så det slog blixtar om oss. På sju veckor hade vi varken fått ses eller ens fått prata med varandra, om man bortser från samtalet på en kvart som Robert vann och fick ringa hem. Jag var förresten lika nervös då med :)
Jag är så glad att vi har varandra. Och framförallt att vi kan prata om allt. Som det är just nu är det extra viktigt. Vi njuter av varandra dom här dagarna vi har tillsammans. Robert mår bra efter operationen förutom att han blir helt däckad efter varje gång han ätit, och då är det inga stora portioner han får i sig. Det var vanligt att det kunde bli så och det kommer att ge sig med tiden. Han är om i magen, som ett stort blåmärke ungefär. Men det går framåt och vågen pekar neråt :)
 | |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar