Att hjälpa våra ungdomar

Http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article12457693.ab

Den här artikeln som Linda Skugga har skrivit har några år på nacken men den är så bra skriven.
Vi curlar sönder våra barn idag så dom blir lata och totalt osjälvständiga.
Dom slipper lösa problem själva för det gör vi åt dom.
Självklart är det inte så för alla. Och jag kan tänka mig att kanske skilsmässobarn är än mer curlade.
Lite dåligt samvete som dålig förälder att ha svikit barnen gör att man "hjälper" sina barn mer.

Men när allt blir för lätt utan att man behöver göra något så blir man inte heller behövd.
För ens självkänsla och att stärka självförtroendet så måste man få känna sig behövd.
Att bara få socialbidrag och gå hemma och inte behöva göra något löser inget i vårt samhälle.
Det borde finnas något krav för att få socialbidrag.
Måste finnas massor dom kan göra. Tänker på alla stackars pensionärer som aldrig får komma ut t ex. Personalen har inte tid för sånt.

Om dom som får socialbidrag fick känna sig lite behövda, få beröm och bekräftelse. Som en praktikplats 3 dagar i veckan.
Då skulle nog även självkänsla och självförtroende öka och dom skulle våga ta för sig mer och fråga sig runt om jobb.
Är man osäker i sig själv är det inte så bara att gå runt och knacka dörr och be om jobb heller.

Samhället har blivit så hårt och stressigt. Vi har inte alls samma tid för våra barn som det var när t ex jag var liten.
Då jobbade mamma halvtid och vi klarade oss ändå. Pappa jobbade heltid. Nu vill ju alla såklart inte ha det så.
Allt ska vara så jämställt och rättvist mellan könen.
Många är ensamstående och dubbeljobbar för att klara sig.
Så kommer det dåliga samvetet över barnen in....
Allt blir en ond cirkel.

Att ta körkort är ju ingen billig grej idag. Men för många skulle det nog kunna bli mycket billigare om föräldrarna hade tid och ork att köra själv med sina barn.
Vi hjälper inte våra barn genom att lösa deras problem och ge pengar/saker istället för tid med dom.

Jag har många gånger känt mig som en misslyckad förälder som låtit mina barn gått igenom en skilsmässa.
Men jag är nog inte heller ensam om det. Jag har heller aldrig kunnat skämma bort mina barn med pengar.
Men jag har alltid funnits där.
Jag har hämtat, lämnat, jagat, tjatat och tröstat.
Vi gör alla vårt bästa som förälder på olika sätt. Ibland blir det bra och ibland mindre bra.

Men våra ungdomar behöver bekräftelse på rätt sätt för att känna sig behövda och våga ta sig fram i samhället.
Alla har inte skinn på näsan att ta sig fram hur som helst.
Hur ska vi hjälpa dom på rätt väg?