Summa sidvisningar

onsdag 26 mars 2014

En neråt dag

Känns som att hela grejen med bloggen på något vis blivit förstörd.
Jag tycker att det har varit jätteskönt att kunna skriva av sig om precis allt och om vad som helst.
Idag kom det ett brev från polisen.
Som sagt små barn små bekymmer....
Vi pratade lite om det på öppna förskolan igår. Mina stora fyra barn var väldigt lugna som små. Gjorde inte mycket liv av sig och man kunde ha dom med överallt utan skrik och tjat.
I tonåren däremot har det varit lite värre. Men dom har växt till sig.
Jag var inte heller en rolig tonåring att ha och göra med.
Fick man välja hade jag hellre haft livliga barn som små än tonåringar för då rår man på dom på ett annat sätt.
Jag har verkligen inte varit någon mönster människa. Jag har gjort massor med dumma saker som jag ångrar bittert. Det mesta har hänt när jag varit full.
Jag har kört bil, legat med och haft förhållande med killar jag ångrar djupt.
Jag har sökt bekräftelse som en idiot. Gått på nitar och blåst folk omkring mig.
Man lär av sina misstag, visst.
Jag vill ju absolut inte att mina barn ska göra sånt som jag ångrar och har ångest för än.
Jag har aldrig försökt framställa mig som felfri eller bäst på något vis.
Jag har rökt i många år men aldrig tagit andra droger än alkohol.
I min ungdom idrottade jag mycket. Allt från längdskidor, slalom, fotboll och handboll.
Tyvärr la jag av med allt idrottande när jag blev runt 20 år. Min rygg gick sönder, jag rökte, drack och betedde mig som en idiot tills jag plötsligt oplanerat blev gravid. Det blev räddningen och vändningen i mitt liv jag levde då. Sket i hyran och åkte ner på bolaget istället.
Skulle mannen jag inte får skriva om läsa det här så skulle han säga att jag bara är ute efter att folk ska tycka synd om mig. Så ni får ta det som ni vill men det är jag inte. Han ville "hänga ut mig" så då gör jag det själv först. Men jag kommer säkert att glömma något för jag har ett fruktansvärt dåligt minne.
Mycket av vad jag gjort och varit med om har jag dessutom förträngt och minns inte alls. Kan komma på ibland när någon berättar för mig, då dyker något litet otäckt minne upp.
Han jag inte får nämna påstår att alla barnen flyttat till honom i tonåren för att jag bara gapade, skrek och skällde hela tiden.
Ja, jag har höjt rösten och skrikit åt mina barn. Jag har även tagit tag i dom.
Finns det en enda förälder som aldrig höjt rösten åt sina barn? (utom han så såklart som bara pratar lugnt och sansat med barnen)
Herregud alla tappar väl tålamodet och får nog? Eller är jag verkligen ensam om de?
Jag har alltid tyckt att mina föräldrar varit löjliga som inte kunnat vara sams och umgås.
Nu har jag full förståelse för min mamma. Som sagt man förändras med åren, vissa blir klokare andra inte. Vilken kategori jag tillhör råder nog delade meningar om.
Men om jag får säga själv så är jag klokare idag än för tjugo år sen.
Att hålla på och ljuga, fiffla med bidrag och andra saker är inte min grej. Jag är hellre pank som en kyrkråtta än att gå till soc och be om pengar.
Jag vill kunna försörja mig själv.
Jag var otrogen när vi skilde oss med en tretton år yngre kille.
Skitdumt jag vet men just då kändes det rätt och det var steget ur äktenskapet.
Mådde såklart inte alls bra och hade dåligt samvete för barnen. Men i efterhand är det de bästa jag gjort. Att leva med någon som alltid ska ha sista ordet är inte roligt.
Efter 13 år fick det vara stopp.
Han påstår att jag ska ha kallat mina döttrar för horor och slampor och att jag ska ha skrikit de åt dom.
Det får han stå för tjejerna bara ruskade på huvudet när jag visade vad han skrivit.
Att hålla på att ljuga och framställa sig själv som perfekt och felfri är inte den bilden jag vill att andra ska ha om mig. Han har även alltid sagt att jag är den mest egoistiska och känslokalla människa som finns.
Som sagt antingen växer man till sig med åren. Kommer på rätt bana får klokare tankar och sundare värderingar om livet och även försöka styra in barnen på rätt bana.
Att jobba och tjäna sina egna ärligt tjänade pengar.
Ytterligare ett svamligt långt inlägg. Man kan inte göra gjort ogjort men man kan ändra sitt tänk och beteende till det bättre. Man är två i ett förhållande och man måste låta båda komma till tals och respektera varandra.
Att lägga sig osams på kvällen och sen tiga ut varandra i flera dagar ibland veckor är inte bra för ett förhållande.
Robert är så himla bra. Jag kan ha jättesvårt att prata och uttrycka mig men han är expert på att få mig att prata om allt med honom. Han ser alltid lösningar i allt, bra lösningar.
Han har också haft en strulig ungdom men växte till sig och blev klokare.
Men nu hoppas jag ni fick svar på varför alla barnen velat på hos han jag inte får nämna. Kan tillägga att vi var/är sams så länge vi tycker som han. Jag har alltså skrikit sönder dom så dom har flytt i ren fasa.  Det är tur dom blivit klokare med åren även dom.
Älskar mina barn över allt.

26 kommentarer:

  1. Men herregud varför skulle du behöva lämna ut dig själv på det viset? Starkt gjort av dig men anser att det som varit har varit och vad har vi läsare med det att göra.
    Jag tror alla människor har gjort små eller stora dumheter i sitt liv, det viktigaste av allt är väl ändå att man inser det själv. Det finns väl en anledning till att man brukar säga att man blir klokare med åren, man tar lärdom.
    Det finns inte en enda fulländad förälder eller människa överlag, de som tycker det om sig själva har inte kommit långt.
    Stå på dig tjejen, jag är övertygad om att du är en toppenmamma. Du lät dina barn flytta till sin pappa för att det var barnens önskan och det som de mådde bäst av för stunden. Då är man en förälder som verkligen bryr sig om barnen i mina ögon.
    Kram P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom han hotade med att "hänga ut mig" så kändes det bäst att förstöra det nöjet för honom och göra de själv.
      Tack för dina vänliga ord idag värmde dom extra ♡
      Kram

      Radera
  2. Ingen är en perfekt människa många är vi som gått igenom det du beskriver. Många har vi också en bitter exman att ta hänsyn till...trött. Ge inte upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tur vi är fler om det för då förstår vi varandra desto bättre!

      Radera
  3. Förstår inte varför han läser din blogg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det förstår inte jag heller...

      Radera
  4. Men hallåjsan!! Menar du på fullt allvar att "Den Onämnbara" har polisanmält dig för att du skrev om honom på bloggen??? Om det är så, kan jag bara ruska uppgivet på huvudet och konstatera att det finns "Fjantar" som går runt i ett par skor!

    Alla gör sina misstag genom livets gång - mer eller mindre allvarliga fel och misstag. Poängen är inte att gå genom livet utan att göra misstag, utan att inte göra om dem... ;-) Du verkar vara medveten om vilka misstag som du inte ska göra igen - med åren kommer mognaden och klokheten, det är du ett levande bevis på... ;-)

    Jag känner dig inte mer än genom det du skriver om här på bloggen. Jag anser mig vara en människokännare av rang och ord som "egoistisk" eller "känslokall" kommer inte upp när jag tänker på dig. Du verkar vara en härlig, kärleksfull, omsorgsfull och rolig mamma/fru/kompis, låt inte någon få dig att tro annorlunda...

    Jag tror inte att dina barn valde att bo hos sin pappa för att du skrek och gapade till dem... De valde nog "minsta motståndets lag"... De ville ha en ja-sägare i sitt liv som inte ställde några krav på dem. Vilken tonåring vill inte göra det enkelt för sig - även om det inte är det bästa för dem... Med tiden verkar de har insett sina misstag och då har ni fått bättre kontakt igen. Bygg vidare på det, så är jag säker på att de ska visa sin uppskattning över att deras mamma vill deras bästa och att det är bra med lite krav och regler i livet. Lycka till med allt!! Kram, Karin S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj fick jag det att låta som han anmält mig!? Nej riktigt så långt har han inte gått (än)
      Det är lite annat omkring som trasslat till det. Du förstår så rätt, såklart det är mer frid och fröjd hos en ja-sägare som inte "bara gapar och skriker".
      Jag jobbar ju inom vården och jag kan tycka att man jobbar inte där för att man är känslokall utan för att hjälpa andra människor.
      Kram på dig Karin ♡

      Radera
  5. Sluta inte blogga kära du! Det är så roligt att följa er i er vardag! :) Jag tycker att du låter som en ganska vanlig människa, en sån som har levt! :) Dessutom verkar du vara en toppenmorsa! (självklart höjer alla rösten till sina ungar... Stackars barn annars, som aldrig får se sånna känslor)
    Stor kram Från Ulrika!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag ska inte sluta. Har haft en låg dag idag bara, en massa onödigt tjafs. Längtar tils alla är myndiga och man inte behöver ha en massa diskussioner mer.
      Kram på dig Ulrika :) ♡

      Radera
  6. Sluta inte blogga! Du är så himla go,naturlig och framförallt rolig. Kram

    SvaraRadera
  7. du ska bara veta vad min ex berättade ,och dom som mådde dåligt ville gärna tror på det för då mådde dom bra för en stund ,glädje blev inte längre för dom när det visade sig att det va bara skitsnack ,ja snacka om att exen vill svartmåla då vet jag hur det känns ,men skönt att jag skiter i det för jag vet att det va jävlar lögn för det mesta ,skönt att slipper dom jävlar exen ,kram till dig Cathrine o står på dig,liv ditt liv det har jag gjort ,det är säkert det som gör exen förbannen ,kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det nog :) kramar tillbaka ♡

      Radera
  8. Åååå du underbara mämanska du är bara människa och en fantastisk person! <3 En kvinna som du blir man genom saker man upplevt och gjort, även misstagen man gjort! Man lär känna sig själv och vad man tror på ! Man vet desto äldre man blir vad och vilka som betyder något!! Dom "där" som tror och vet allt ,dom kan man vara utan!!

    Älskar din blogg för du är du och bara DU!! En person med skinn på näsan och livserfarenhet som du delar med oss!!
    Kramen i massor !!// Maritha

    SvaraRadera
  9. Vilken kämpe du är! Finns få saker som gör mig så arg som när folk drar in sina barn i skiten. Vilket ju är vad han faktiskt gör. Fattar han inte att han genom att smutskasta dig och bete sig så mot dig i längden skadar sina egna barn?

    SvaraRadera
  10. Du är så stark älskade kusse vet hur det känns har heller alldrig varit felfri men som sagt alla kan vi förändras till det bättre och de ska ingen kunna ta i från oss och tveka alldrig på att skriva av dej kram veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina kusin ♡♥♡ kram på dig

      Radera
  11. Ja vem har inte höjt rösten och skrikit åt sina barn? Jag känner då ingen vad jag vet.
    Jag har för ett år sedan kommit ifrån ett förhållande som väl stämmer med din beskrivning. Det är jobbigt än att veta om det är ok att tycka/ tänka som man gör.
    Stå på dig även om jag förstår att det är svårt. Du gör rätt som skriver, med dina ord och tankar, erfarenheter och den glädje mitt i allt som du beskriver har nog och kommer du att hjälpa fler som följer dig. Mig har du visat att det går att kämpa lite till fast det känns som det är kört.
    Så fina barn som du har så är du en bra mamma! Det är ett bra bevis på att du har lyckats. ( och som alla andra så har vi gjort fel och dumt många gånger men tar man lärdom av misstagen så har man oxå vuxit!).
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina och uppiggande ord <3 kram

      Radera
  12. Hej!!!
    Älskar din blogg. Den är bra och rolig.
    Låt inte den onämnda förstöra det för dig!!!!
    Stora kramar

    SvaraRadera
  13. Hej!!!
    Älskar din blogg. Den är bra och rolig.
    Låt inte den onämnda förstöra det för dig!!!!
    Stora kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika! Nä han har förstört nog! Kram på dig

      Radera
  14. Vi har alla historia med oss, men det är i nuet och framtiden som vi har möjlighet att påverka våra val och handlingar! Ingen människa är perfekt eller felfri, men de personer som kan erkänna sina fel är också personer som har god självinsikt:)
    Jag säger det igen och det kan inte sägas för ofta. Tycker du verkar vara en otroligt fin mamma/människa med ett stort varmt hjärta och som har fötterna på jorden!
    Styrkekram till dig!
    Tove

    SvaraRadera
  15. Så här flera år efter att du skrev detta så sitter även jag med facit i hand och har exakt samma upplevelse och erfarenhet av den onämnbare. Jag vet inte om jag någonsin kan bli samma människa jag var innan, det har tagit hårt på självkänslan dessa år. Jag finner tröst i det du skrivit och känner mig inte lika ensam, att det finns en till som upplevt samma sak och att det går att hitta ett nytt och bättre liv på alla sätt. Tack för att du varit öppen och ärlig med dina upplevelser och att texten fanns kvar.
    Kram A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tog många år innan det lugnade ner sig som du vet, men din dag kommer den också även om man inte tror det just där och då....
      Ha de gott! ♡
      KRAM

      Radera