Summa sidvisningar

onsdag 26 februari 2014

Önskar att jag sa ifrån mer ibland

När vi kom hem från akuten så somnade vi efter maten. Jag och tjocka prinsen i soffan och Fabian i sin säng.
Alltså jag blir så förbannad när dom behandlar min älskade lilla pojke hur som helst!
Läkaren som kom in först var inte färdig läkaren än men i juni skulle han vara klar.
Han var så försiktig med Fabian. Lät honom titta på sakerna han hade och gick väldigt varsamt fram.
Likaså den riktiga läkaren som kom in sen. Hon blåste såpbubblor och försökte förvirra Fabian lite grann.

Men undersköterskan var allt annat än försiktig. Hon kallade in en till så att dom skulle vara två stycken som blåhöll honom i ett fast grepp medan hon stack och tog prover.
När vi var på barn och gjorde samma sak gick det hur bra som helst. Robert blåste bubblor, jag hade Fabian i mitt knä medan hon stack och tog prover.

Det här var det värsta jag sett. Hans panik i ögonen bara lyste!
Han var verkligen helt skräckslagen!
Bara flackande med blicken, det såg så läskigt ut att jag nästan inte kunde titta på honom.
Han såg bedjande emellanåt bara "ta mig härifrån".
Robert hade aldrig fixat att vara med där inne då.
Det var blod överallt utom i den där jävla lilla burken hon skulle ha de i!!!
Sa till henne att sluta för att han var så rädd. Både hans och mina tårar rann då.
-lägg av nu! Sa jag, du får ge dig jag vill inte utsätta honom för mer. Du ser väl att han är livrädd!?
Jaha sa hon, vill du att jag ska sticka han igen sen då menar du?

Varför kunde hon inte bara ta det lugnt och försiktigt från första början?
Tänker på det jag läste i boken igår.
Deras äldsta pojke var också livrädd för sjukhuspersonal.
Så förbaskat onödigt att skrämma upp honom ännu mer. Han har ju många fler besök att vänta där....
Hon lyssnade absolut inte alls på när jag försökte förklara att han inte är som en vanlig normal 16 månaders kille.
Hon skulle försöka lura och göra saker som inte alls går med honom. Precis som om hon trodde att jag satt och ljög om allt jag sa.
Varför kunde jag inte bara skicka ut henne ur rummet och be om en annan?
Det måste man väl ha rätt att göra?
Blir så arg på mig själv som utsätter mitt barn och tillåter en sån behandling av honom!
Fy får ont i magen när jag tänker och ser hans skräckslagna blick framför mig.
Nä det här var absolut sista gången någon behandlar honom på det viset!
Det är för bövelen ett litet barn!!
Vårt barn!
Det är så typiskt svenskt att bara finna sig i allt men det är slut med det nu!

4 kommentarer:

  1. Hej! Såklart du kan be om någon annan! Tänk på hur de säger på Förlossningen. Det måstd funka!

    Jag jobbar som uska. Om någon pat är svårstucken men inte rädd brukar jag prova max 3 ggr.
    Är någon rädd ber jag någon annan om hjälp.
    Stackars Fabian!!! :(
    /Ulrika J H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var ingen rolig upplevelse för varken han eller mig. Fy får ont i magen bara jag tänker på hans blick :(

      Radera
  2. Hej! Har en kille som är över tjugo nu som blev behandlad på samma sätt när han var liten vilket resulterade i en sprutfobi som han fått hjälp med nu. Vi har lärt oss att aldrig låta någon göra ett övergrepp och tvinga sig på! Stå på dig be någon annan komma om det inte funkar! De som har fått sticka honom är oftast de som jobbar på barn som vet vad det handlar om! Dom har till och med hämtat personal från barnmottagningen för att sätta kanyler på honom när han varit inskriven på annan avdelning. Du vet naturligtvis vad som funkar bäst för Fabian!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Det är så onödigt att utveckla en fobi helt i onödan. Jag kommer definitivt be om en annan om det händer igen. Kommer aldrig någonsin låta någon behandla honom på de viset en gång till!

      Radera