Summa sidvisningar

måndag 27 januari 2014

Fabian har fått förskoleplats

I morse fick jag ett samtal från hon på LSS som var hem till oss förut.
Hon hade ringt habiliteringen och sagt att hon ville ha ett mer tydligt läkarintyg angående Fabian.
Hon skulle skicka det till mig sen så jag kan skicka in till försäkringsbolaget.
Jag blir så trött på allt som har med sjukvård att göra!

Det blir ju bara merjobb när dom inte kan göra riktigt på en gång.
Läste en artikel i tidningen Amelia jag blev tipsad om.
En mamma som hade tre barn med autism. En kromosomavvikelse dom bar på alla tre.
Det hade tagit henne 6,5 år att få en diagnos. Ett enkelt blodprov så hade dom svar.
Ska det behöva ta flera år?
Fattar dom inte att man vill veta?
Allt blir så mycket enklare med en diagnos.
LSS vill ha diagnos, försäkringskassan vill ha diagnos, försäkringsbolaget vill ha diagnos.
För att kunna ha någon som helst liten möjlighet eller chans till hjälp så ska man ha en diagnos!
Vi kan omöjligt vara dom första och enda föräldrarna som vill ha en diagnos för att kunna få hjälp.
Ska vi behöva vänta i flera år på det då!?

Nyss ringde dom och sa att Fabian fått en plats på förskola.
Jag vill inte!!!!!
Inte än!
Han är som en 6-månaders baby i sin utveckling. Vem lämnar in en 6-månaders baby på förskolan?
Visst han ska få en resurs och det blir säkert bra men ska det verkligen behöva vara såhär?
Jag tycker att det är asjobbigt!
Man får tjata och kämpa om allt men ingen lyssnar och inget händer!
Jag blir så jäkla ledsen.

Min chef har jag inte hört ett ljud från. Fick tips om att kontakta en annan man på kommunen som har hand om omplaceringar.
Fick tag på honom. Han skulle maila min chef som ska ringa företagshälsovården som ska kontakta mig.
Jag har pratat med henne själv flera gånger men inget händer.
Tror jag blir knäpp snart av alla samtal hit och dit men inget händer.

Det är helt sjukt att det inte ska kunna finnas något annat alternativ än förskola. Vissa kommuner har något som heter vårdnadsbidrag så man kan vara hemma med sitt barn längre.
Jag tycker att det är fel att sjuka barn eller barn med mer behov av hjälp och stöd måste gå på förskola.
Visst är det bra att dom får träffa andra barn, men den möjligheten finns ju även fast man är hemma med öppen förskola.
Fabian är i stort behov av sin sömn. Sover han inte sina tre middagsvilor per dag blir natten också knasig och allt blir en ond cirkel.
Min älskade lilla pojke

15 kommentarer:

  1. Jag tycker också det är sjukt att vårdadsbidraget inte finns i alla kommuner. Jag höll på och tjata på politikerna i höstas men nu orkar jag inte bry mig längre. Så snart är jag hemma utan pengar med Milton eftersom det känns så helt fel att lämna honom på fsk när han är så liten. Kan inte föreställa mig hur det känns för er nu när Fabian dessutom behöver mer stöd. Samhället är definitivt inte anpassat till våra barn som är det viktigaste som finns! Hoppas de blir bra tillslut för er <3 /Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi bor i en snålkommun tyvärr som prioriterar andra oviktiga saker. Jag hoppas det blir bra i slutändan <3 kram

      Radera
  2. Kram på dig! Håller med dig!!! Helt sjukt! Barnen är det viktigaste, men man har inte råd/tid för att få ta hand om dem! :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är barnen och dom äldre som blir mest drabbade hela tiden :( kram
      Får hoppas på en storvinst så jag kan vara hemma med Fabian. Men jag har ju tur i kärlek så det lär väl inte hända <3

      Radera
  3. Ursäkta att jag lägger mig i här. Förstår er frustration! Min mamma gick igenom liknande kamp med mig innan jag fick min första diagnos. Ingen ville lyssna eller ta henne på allvar. Mamma fick bara höra att jag var ju söt, så inte kunde det vara något fel på mig. Och att mamma var så ung så hon oroade sig i onödan... Innan hon träffade min pappa (inte biologiska) var hon i stort sett ensam. Drygt 20, med tre småbarn, varav två hade diagnoser. Vi gick aldrig på dagis någon av oss. Mamma jobbade hemma så gott hon kunde. Vi var inte direkt rika, men det gick. Jag vet inte om det är till någon tröst, men kanske klarar du att jobba hemifrån? Eller så kan dagmamma eller liknande vara en lösning? Jag håller tummarna för att allt ordnar sig för er! Och Fabian!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns inget jag kan jobba med hemma. Funderar på att eventuellt börja studera. Dagmamma är inget alternativ då Fabian behöver en person som bara passar honom hela tiden. Tack för omtanken ♡

      Radera
  4. Usch vad jobbigt allt låter för er just nu :( stor kram! Tänkte om dagmamma kanske kunde passa Fabian bättre, lugnare miljö och lite mer anpassningsbar än förskola..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja nu känns det lite motigt. Tyvärr är inte dagmamma något alternativ då han måste ha en egen personal som bara passar honom. Kram ♡

      Radera
  5. jo ,Catrine ,hållar med dig ,varför finns det ingen vårdbidrag i denna kommun så föräldrar kan vara hemma om dom vill vara hemma med barnen under 3 år ,eller barnen med speciallt behov,det finns i många andra kommuner ,o sen att blir omplacerad på jobbet är ingen lätt match heller,det tag för mig lång tid att få ett ny jobb i landstinget med alla inblandade fsk ,läkaren ,rehab osv ,(dålig rygg,omplacering) men nu ska jag börjar på ett nytt jobb på sjukhus ,men man fa kämpa ,håll ut ,det blir bra till slutet ,kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ett evinnerligt kämpande hela tiden. Skönt att det llst sig med jobb för dig. Är väl snart val så jag får ta och sätta mig in i om det finns något parti i kommunen som är för vårdnadsbidrag. Kram ♡

      Radera
  6. Det är ju märkligt att de inte har samma regler i hela landet!! Man skulle tro att det var USA med alla sina stater och olika lagar... Hmmm.... Jag bor sedan många år i Norge, så jag har inte så bra koll på vad som gäller i Sverige längre. Om Fabian har rätt till Personlig Assistent, så borde ju du kunna vara en av hans assistenter och på så sätt samtidigt få en inkomst... Här i landet i väster, hade det gått alldeles utmärkt men jag vet inte vad Moder Svea säger om den saken... Hoppas att allt ska lösa sig på bästa sätt så att ni kan få lite ro i själen och optimal hjälp. Lycka till!! Kram, Karin S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin♡
      Vi hoppas på att kunna få beviljat assistent men det låter inte allt för lovande. Kram ♥

      Radera
  7. Det är tufft , att inte veta är så tufft !
    Alla dessa utredningar , instanser inom försäkringskassa och försäkringsbolag .
    Vår äldste son insjuknade 2011 ,13 år gammal .
    Det han har har de aldrig sett förut , så det finns inget namn på sjukdomen ..
    De ser på prover att det är fel på immunförsvaret , hjärtat stöts bort av immunförsvaret .
    Så de kan med säkerhet säga att han aldrig blir frisk .. Han medicinerar med injektioner och mediciner 2 ggr per dag ..
    Pga medicinerna är han mer infektionskänslig ..
    Men eftersom det inte finns nåt namn på detta , så kan inte försäkringsbolag betala nåt till honom trots att vi haft försäkring sedan han låg i min mage ..

    Hoppas allt löser sig till det bästa för er!
    Förresten har du vårdbidrag från försäkringskassan .., det har du säkert , är hu en liten hjälp till att kanske kunna vara hemma lite till

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men fy va hemskt! Dessa försäkringsbolag med sina paragrafer hit och dit. Vad ska man med försäkring till när dom ändå inte gäller när man väl behöver dom. Bara kostar en massa.
      Din son, har dom kollat med andra länder om hans sjukdom?
      Ovissheten är det västra som finns.
      Tycker att försäkringsbolagen ska kunna gå på det underlag och läkarutlåtande som finns och inte bara en massa diagnoser som inte går att ställa.
      Vi har fått 1/4 vårdbidrag... Hoppas det samma till er!
      Att det löser sig till det bästa!
      Kram <3

      Radera
    2. Har kollat in din blogg, känner igen mig i mycket av det du skriver. Att man slits itu inombords av all frustration som blir av allt runtomkring...

      Radera