Äntligen får vi träffa läkaren!

Idag får vi äntligen träffa läkare. Men det var ju nära att det inte blev av. Vi skulle ha setts först i januari som det var bestämt. Var ju ren tur att inte Fabian tog penicillinet så jag fick lov att ringa vårdcentralen igen.
Annars hade vi aldrig fått reda på den här tiden då dom glömt att skicka en kallelse till oss.
Ibland är det verkligen någon mening med allt.
Vi har skrivit ner en lista på frågor vi ska ställa och vilka intyg vi vill ha för att skicka dit det behövs.
Jag vill verkligen inte behöva sätta honom på dagis om två månader.
Som det ser ut nu finns inget annat alternativ. Mina dagar tar slut då och jag kan inte vara hemma längre.
Det finns ju inte ens mat på dagis (vet att det heter förskola) han kan äta.
Serveras ingen puré där utan bara vanlig mat och han kan ju inte ska behöva leva på välling.
Hoppas kunna få gå hem lite klokare och mer vetande än vi går dit.
Det återstår att se...