Fy bubblan vad jag älskar min man!

Jag är så stolt över min familj. Mina fina barn och min älskade man som också är min bästa vän och livskamrat. Allt är så enkelt med honom även när det är svårt.
Jag kan se allt väldigt svart ibland och han är precis tvärt om. Vi kompletterar varandra i allt.

 Jag skulle kunna skriva en hel bok om Robert tror jag. När han kom in i mitt (och mina barns) liv var allt lite kaos. Felix som var yngst då var 11 år, Fanny 13, Rasmus 14 och Elin 16.
Tänk er själva, levt som ungkarl hela sitt liv. Aldrig varit sambo med någon, bara haft sig själv att tänka på.och ta hänsyn till.

 Fanny hade en trasslig period då. Skolkade och smet iväg med en kompis. Hon skickade mess att hon inte tänkte komma hem och vägrade tala om var hon befann sig. Till slut vägrade hon ens svara mig på mess utan svarade bara mormor och sin syster Elin.
Elin lyckades lura Fanny till slut. Dom skulle träffas utanför där hon befann sig. Vi bodde i Grycksbo då och Fanny gömde sig i en lägenhet i Falun hos någon betydligt äldre kille som jag inte hade en aning om vem det var. Hon var inte själv utan kompisen var med hela tiden också.
När det här hände var Fanny 13 år och kompisen 12.
Vi hade åkt omkring och letat i timmar, svårt när man inte ens vet vart man ska leta...
Efter att Elin pratat med Fanny och vi visste var hon befann sig så åkte vi dit. Lilla lättlurade Fanny kom ut och vi fick med henne i bilen hem igen. Vilken lättnad!

Man blir båda arg, ledsen och orolig samtidigt när sånt här händer. Dagen efter körde jag henne till skolan så jag verkligen såg att hon kom dit och inte drog iväg någon annan stans. Vi bestämde att jag skulle hämta henne efteråt också.
Jag hann vara hemma någon timme så ringde dom från skolan och talade om att Fanny stuckit igen.
Kvällen innan när vi hade hämtat henne i Falun hade hennes väska blivit kvar i lägenheten där dom gömde sig .Jag, Robert och en kompis till oss som jobbade på skolan letade överallt. Vi gick omkring på stan och åkte runt... Till slut bestämde vi att vi skulle åka tillbaka till lägenheten från kvällen innan och hämta hennes väska som blivit kvar där.
Robert stod kvar nere i porten medan jag gick upp och knackade på dörren. Ingen öppnade fast jag hörde att det var folk där inne.
Jag kikade in i brevinkastet och där såg jag nån smartskalles fötter samt Fannys skor! Jag var så arg så det bara kokade i mig!!
-Öppna dörren! Vrålade jag. Inte ett ljud där inne från. Alltså det var ju inte direkt osynliga mannen som bodde där inne.
Först när jag bankade på dörren sa jag att jag skulle hämta Fannys väska. När jag sen fick syn på hennes skor visste jag ju att hon befann sig där inne själv med. Vrålade åt killen igen att öppna dörren nu eller om en stund när jag hade polisen med mig!
Nu kom Robert upp också (han var rädd att jag skulle skada killen) ;)
Samtidigt kom vår kompis som Robert ringt efter. Jag stövlade rakt in och frågade var sjutton ungarna var!!
- Nä vadå här finns ingen. Sa den lilla idioten som bodde där.
Jag klev på och hittade dom till sist sitta ute på balkongen och trycka.

Såhär trötta var vi efter allt letande efter Fanny

 Med riktig stark kärlek klarar man allt. Jag hade aldrig orkat igenom den perioden med fyra tonåringar utan Robert som alltid stöttar mig i allt. Han är verkligen min klippa. I mina ögon har han alltid varit och kommer alltid att vara den snyggaste som finns. Tjock som smal
 Det här med vikten är otroligt jobbigt. När man gått ner så mycket som han gjorde på dessutom så kort tid så strävar fettcellerna efter att fylla på sig hela tiden.
När Robert blev sjuk och inte kunde träna som innan på lång tid sög fettcellerna åt sig allt som svampar och han gick upp en del snabbt igen.
Det är inte lätt att få till eller orka med att träna så mycket som behövs heller. Han jobbar väldigt mycket och långa dagar. Går hemifrån strax efter sju och är hemma runt 18 på kvällarna. Då är det middag och så vill han ju gärna se och mysa med Fabian lite innan han ska sova. Vi kommer aldrig någonsin att ge upp men vi måste inse att det kommer att ta lång tid.
Huvudsaken att vi älskar varandra och stöttar varann i allt hur det än är.

Sommaren 2012

Sommaren 2011

 Det här med Fabian tar också mycket kraft och energi. Men han är värd all tid i världen för han och hans träning går före allt just nu. Fabian är verkligen en gåva. En sån underbar liten pojke och han är lyckligt lottad med den bästa pappan man kan ha. Hoppas vi får svar på hans röntgen den här veckan. Tillsammans är vi starka <3

Skickade en bild på stickan när jag gjort testet, Var tvungen att fråga om Robert också såg två streck eller om jag inbillade mig.

När vi flyttat behöver Fabian inte bada i slasken, då finns det badkar :)

 Det här är en bild jag älskar av Robert. Han är så sjukt snygg och vältränad och ska precis springa milen i Blodomloppet i Borlänge. Vårt mål är att vi ska kunna springa det tillsammans nästa år i maj.

Någon mer som också älskade Robert mycket var vår hund Disa. I början tyckte Robert inte alls om henne. Hon bara luktade och lät illa tyckte han :)
Det är ingen lögn för det gjorde hon verkligen, snarkade och lät som en gris fast hon var vaken. Till slut blev dom bästa vänner. Hon var så himla rolig. Följde Robert överallt. Gick han på toa låg hon utanför och väntade (vilket kunde bli ganska länge).
Hon var med honom på fotbollsträningar när han var tränare. Hon var alltid lös också, gick aldrig iväg nånstans. Robert berättade att en gång på en träning såg han inte henne. Han ropade högt efter henne!
Hörde ett grymtande och tittade ner, där satt hon tätt tryckt mot hans ben. Magen var i vägen så han inte såg henne :)
Disa blev väldigt sjuk på slutet och vi fick lov att avliva henne. Hon blev jättedålig medan han var på slottet. Vi kunde inte avliva henne utan att han fått träffa henne först. Han hann komma hem och träffa henne innan. När hon skulle avlivas klarade jag inte av att vara med in, inte Felix heller så vi väntade i belin.
Robert och Elin gick in och hon somnade in i Elins famn.
Vad som än händer har vi alltid varandra och kärlek finns det gott om i vårt hem <3

Disa

 Ikväll ska Felix och Robert göra sin grej. Åka på hockey. När Fabian blir större får han också hänga med dom :)