Robert och jag

Ja va gör man inte när man är nykär?
Jo man är som kaniner! Så va även vi :)
Eller vi och vi, jag va som en kanin och Robert va väl på grund av sin storlek mer som en sköldpadda på rygg.

Vi va lite hemliga med varandra i början. Jag smög hem till hans ungkarslya där vi lekte sköldpadda och kanin.
Allt kändes så himla rätt med honom från dag ett.
Robert friade till mig efter bara två månader.
Ganska snabbt började vi prata om barn och framtiden. Han hade ju inga och jag hade 4 stycken "härliga" tonåringar ;)

Jag va 38 när vi träffades, skulle fylla 39.
På den tiden rökte jag. Slutade tvärt då jag visste att Robert inte tycker om cigarettrök och jag mådde inte bra av de heller.
Har alltid tränat och hållt igång. Fick ofta hosta när jag varit ute och sprungit. Bestämde mig för att bara sluta och har inte tagit ett bloss sen dess.
De va 12/5-09.

Jag var ju klar med allt vad småbarn hette...trodde jag.
Med Robert kändes de helt annat. Skulle vi ha barn fick vi skynda på lite innan jag blev allt för gammal.
Vi låg o låg.
Inget hände. Var säker på att felet låg hos mig då jag va så pass gammal.
När vi försökt i närmare ett år ringde jag och undrade om vi kunde få kolla upp oss och eventuellt få hjälp.

Vi blev noggrant kollade båda två. De visade sig att jag var helt ok.
För Robert va de värre, han hade väldigt få spermier. Dom få som fanns va dessutom väldigt slöa. (Äpplet faller inte långt från trädet brukar man säga va)
Hur som...Robert tog väldigt illa vid sig. Han trodde att han var stålmannen själv! Så fick han de här kastat rätt i ansiktet.

Vi var lika chockade både två och Robert va jätteledsen.
Vi blev lovade hjälp och skulle få träffa läkare. Ja men de kändes ju bra i alla fall. Tiden gick och innan vi fick komma till läkaren hann jag fylla 40.
Då fick vi nästa slag i ansiktet. Vi kunde inte få nån hjälp. Bara för att jag fyllt 40!
Felet låg inte hos mig och Robert var ju bara 31. De spelade ingen roll. Va kvinnan 40 så va de kört att få hjälp genom landstinget.

Vi fick som svar att man privat kunde få hjälp upp till 42 års ålder.
Tog kontakt med IVF kliniken i Falun för att kolla våra möjligheter där.
Jo då vi kunde få hjälp men vi fick betala själva.
30 000:- kostade ett försök.
De va ju inte så att vi sket pengar precis. Robert jobbade på timmar och de kunde ju bli lite hur som helst med jobb då.
Vi lyckades skrapa ihop pengar i alla fall.

De här med IVF är ingen dans på rosor kan jag lova.
De sprutade hormoner åt alla håll. Fick börja med nån nässpray som i princip gjorde att man kom som i klimakteriet och slutade producera ägg.
Sen fick jag ta sprutor som skulle sätta fart på äggproduktionen igen.
Hade gått upp 10 kg efter jag slutat röka, sen gjorde Roberts matvanor inte de bättre heller så jag gick upp 10 till.
Svällde som tusan av hormonerna också.
Fy va dåligt jag mådde under behandlingen. Grät hela tiden och allt va jättejobbigt. På jobbet va de nån som frågade om jag va gravid då magen svällt upp av alla hormoner.
De va droppen. Vi som gjorde allt för att försöka och jag va allt utom gravid!

Efter nån månad med nässpray och sprutor (som jag inte fixade att ta själv så Robert gav mig dom) var de dags att plocka ut ägg och befrukta.
Hörde tjejen som var inne före mig och fick ägg utplockade skrika. Herregud hur ska de här sluta!
Robert stackarn tyckte han fick göra värsta jobbet. Runka i en burk! Tjopp tjopp så va väl de klart!

Själv va man både tömd och fylld med hormoner. Snart även tömd på ägg.
Fick lokalbedövning och morfin sen körde dom in världens längsta spruta för att plocka ut ägg.
Har ju varit med om behagligare saker, men hade jag fött fyra barn skulle jag väl fixa de här med. Och de gjorde jag.

Fem fina ägg fick dom ut.
Sen var de bara att vänta. Vänta på att dom skulle ringa och säga att åtminstone nåt blivit befruktat.
Några dagar senare ringde dom. Tre hade blivit de och ett såg riktigt fint ut.
De satte dom in. När vi gick därifrån kändes de som att vi var med barn.
Så va de ju inte. De va bara att fortsätta vänta och hoppas att ägget skulle fästa. Skulle vänta några veckor och sen göra en graviditetstest.

Gjorde den en dag tidigare än dom sagt. Den visade negativt....dagen efter kom mensen.
Fy sjutton!!! Inget barn och 30 000:- vi egentligen inte alls hade kastade i sjön!
Mådde riktigt dåligt länge efter de.

Vi bodde i Grycksbo då. I 3 rok, Fanny och Felix delade rum.
Dom började tröttna på de, fanns dess värre inga fyror i Grycksbo att hyra.
Jag hade sökt en i Falun utan att säga till nån annan i familjen.
En dag ringde dom och frågade om vi ville kolla på den. Jag tackade nej för jag visste ju att Robert inte ville lämna sin älskade byhåla.
Talade om för honom att dom ringt och han ville kolla på den och även barnen kunde tänka sig bo i stan för då skulle dom få varsitt rum.
Ringde upp hon som ringt och frågade om vi fortfarande kunde få komma och titta. De fick vi och vi fick den!

Den flytten gick fort. Robert tränade herrarnas A-lag i fotboll då.
Typ hela laget hjälpte till med flytten. En kille hade en fullstor lasbil så de blev en vända så var allting med :)

De kändes som en nystart och ett lyft att få flytta in till Falun.