Biggest Loser

Vi hade försökt att gå ner i vikt med flera olika slags dieter.
De höll nån vecka sen va vi tillbaka. Jag va ut och sprang lite då och då men vi åt väl inte riktigt som vi borde.
Robert rörde sig väl typ inte alls.

Fick se på TV4 att som sökte nya deltagare till Biggest Loser.
Vi hade kollat på säsongen innan och sagt att de vore nåt för Robert.
Skrev ett mail om vår situation och hur vi kämpat för att få barn och tiden rann iväg. Förklarade lite hur Robert var som person och att vi verkligen behövde hjälp att få honom ner i vikt.

Läste på deras hemsida efter nån vecka att dom haft trassel med ansökningarna.
Skickade in ett till för säkerhets skull.

Hade såklart talat om för Robert vad jag gjort.
Dagen efter ringer och säger att han är välkommen på casting på hotell Bergmästaren för dom vill träffa honom.

Jag tänkte som så när jag skrev mailet att om dom bara träffar honom kommer han att komma med.
Några veckor efter de ringde dom igen och sa att han gått vidare till en andra casting i Stockholm.
Av från början ca 3000 sökande var han nu en av 50 som fick komma till Stockholm.
Vi va så jäkla glada!

Vi åkte ner, jag, Robert, Fanny och mamma.
Medans Robert var där gick vi på lite museum och gjorde stan.
14 stycken skulle nu väljas ut och gå vidare och få vara med i programmet.
Åh va vi hoppades att de skulle gå bra!!!

Den dagen dom ringde och sa att han kom med kommer vi aldrig att glömma!
De svåra var bara att vi inte fick avslöja för nån att han kommit med.
Måndag 8/8-11 åkte vi ner till Stockholm och Sabbatsbergs sjukhus där alla deltagare skulle träffas.
Innan han kom med hade han fått göra massor med tester och verkligen blivit helt genomundersökt.

Vilken jobbig resa ner dit. Vi visste att vi inte skulle få ha nån kontakt med varann. Vi som nästan inte varit ifrån varandra en dag sen vi blev tillsammans.
Felix åkte med ner så jag skulle få lite sällskap på hemvägen.

De va hemskt att säga hej då.
Vi grät så tårarna rann. Robert skulle ringa sen innan dom tog av dom mobiltelefonerna.
Hann inte ens av parkeringen förrän han ringde!
Grät så jag knappt hörde va han sa. Dom blev av med sina mobiler direkt!
Nu visste vi inte alls när vi skulle höras igen!
De kunde bli om en vecka eller lika gärna tio veckor!!

Vi hade pratat innan han åkte att vi skulle titta på månen ett särskilt klockslag och säga att vi älskar varandra.
Bara för att veta att just då tittade vi på samma sak och tänkte på varann.
Vi skrev dagbok båda två för att kunna läsa varandras dagar när han kom hem.

När han varit borta i lite mer än en vecka fick jag ett samtal från en tjej som heter Elin och var deltagaransvarig på BL.
Hon berättade att Robert blivit sjuk och låg på lasarettet.
Jag blev livrädd! Ville bara att han skulle komma hem!
Han hade fått lunginflamation.
Elin lugnade mig och var med när han blev inlagd och hälsade på honom under den veckan han fick ligga där.
Elin är en alldeles fantastiskt människa. Hon är idag gudmor till Fabian.

Hon höll mig uppdaterad om läget med Robert.

Efter en vecka var han tillbaka på slottet igen. Nåt som inte läkaren hade rekommenderat. Robert hade sagt att han bara skulle dit och hämta sina saker för att sen åka hem till mig.
Han tävlade vidare men i ett lugnare tempo än innan.

Fredagen 9/9 va en riktigt lyckodag!
Robert hade vunnit en tävling och skulle få ringa hem till mig!!
15 minuter skulle vi få prata!
Hade inte pratat med varandra på en hel månad!
Gick på små moln hela den dagen och när kl va 13 skulle han ringa!
Nervös som en tok var jag för samtalet skulle ju spelas in och visas i tv sen. 

Vilket underbart samtal, älskar Roberts röst.
Hade saknat den (tro de eller ej) nåt så fruktansvärt!
De blev ett konstigt samtal, lite svårt att slappna av när man visste att de stod ett helt kamerateam bredvid Robert.

De svåraste var att han blev så ledsen när vi pratat ett tag. De blev jättejobbigt när vi inte fick prata mer och måste lägga på.

Fick ett mess av BL Elin senare att Robert va ok och att han saknade mig jättemycket.
Han pratade alltid så gott och kärleksfullt om mig att dom andra deltagarna blev trött i öronen :)
De är kärlek de <3

Medans han var på slottet så körde jag mitt egna lilla BL hemma.
Tränade och åt riktigt. Bra gick de med.

Torsdag 22/9 är en annan dag som är väldigt speciell.
BL Elin ringde och sa att ditt lag vunnit en tävling igen. Den här gången skulle jag få komma dit!!
Åh fatta vilken lycka! Jag saknade Robert nåt så fruktansvärt varje minut av dagarna som gick.

Söndag den 25/9 åkte jag nervös som en tok mot Ekolsunds slott för att äntligen få träffa Robert.
Hade knappt kunnat sova den natten.
Allt skulle ju filmas också.
Jag hade gått ner nästan 8 kg och kände mig nästan fin igen :)

När jag kom fram fick jag vänta en stund. Har nog aldrig varit så nervös i mitt liv.
BL Elin mötte upp mig. Hon åkte med mig i bilen dit vi skulle träffa Robert.
Hon fick gömma sig i baksätet för att inte synas när jag kom körande mot honom och kamerateamet.

Jag blev helt knäsvag när jag steg ur bilen och äntligen fick känna hans underbara famn.
Som jag dessutom fick plats i bättre då han tappat en hel del kilo.
Vi fick gå och sätta oss och prata och blev filmade.

Sen fick vi lite tid för oss själva. Den här gången var vi två kaniner! :)

Jag fick äta middag där och vi tog en långpromenad tillsammans för första gången någonsin!
På kvällen när de var dags att åka hem mådde jag så himla bra.
Gick på moln i dagar efteråt. 

Onsdag 28/9 kom nästa samtal. Robert hade blivit utröstad och vi fick åka och hämta honom!
Jag, Fanny och Felix åkte. Vilken lyckodag!!
De gjorde absolut inget att han åkt ut! Nu kunde vi fortsätta BL resan hemma tillsammans.